Ivar håller på att skolas in i förskolan. Vi är inne på andra veckan och nu lämnar vi honom där några timmar varje dag. Idag ska han stanna mellan 9-13.30. Allt har gått så bra tidigare. När vi har gått dit tillsammans med honom har han lekt med alla barn och inte brytt sig så mycket om oss. Nu verkar han förstå vad det hela handlar om och han blir ledsen redan innan vi går in. Idag lämnade jag en gråtandes Ivar i knäet på en pedagog och det är inte utan smärta. (Jag fick själv en tår i ögonvrån när jag kom utom synhåll.. ) Jag försöker vara tydlig med Ivar, berättar att han ska vara där ett tag. Att vi hämtar sen, att någon av oss alltid kommer tillbaka. Men det är så klart inte så lätt för honom att förstå varför han plötsligt ska vara där. Det känns som att jag sviker honom när jag lämnar honom gråtandes. Som att han tror att jag inte bryr mig om hans tårar och ledsamhet. Kanske känner han på sig hur jobbigt mamma tycker att det är att klippa navelsträngen för andra gången och kanske är det därför det blir så jobbigt. Det känns så märkligt. Jag vill ju inget annat än att vara med honom och tillbringa tiden med honom. Jag blir så glad när vi är tillsammans hela familjen. Ivar är så rolig och mysig! Så ska man lämna bort honom till andra pedagoger för att själv jobba med andras barn. Jag hoppas att det går lättare att lämna framöver och att Ivar kommer att trivas. Jag hoppas att det kommer bli bra det här!
Kram!