...och väntar. För om knappt två timmar kommer Ivar hem igen. Snart får jag gå ner till tågstationen och möta honom och jag kan knappt hålla tårarna borta när jag tänker på honom. Det har, utan att överdriva, varit hur skönt som helst att ha den här helgen tillsammans med Christian. Bara han och jag på tu man hand. Men jag har inte vågat tänka för mycket på Ivar för då skulle jag nog nästan sakna ihjäl mig efter honom. Nu vågar jag – och då kommer tårarna. Skönt med en helg att ladda batterierna, minisemester. Skönt att få hem honom, lillplutten. Jag går omkring här hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra. Städar, fint ska det vara när han kommer hem. Sprungit har jag hunnit. Har ingen vidare aptit och massor av fjärilar i magen. Som förälskad. Tänk, nio månader i magen och nio månader i famnen och redan har han en plats stor som universum i mitt hjärta. Ibland kommer rädslan, hur ska jag kunna skydda honom från allt. Men rädslan minskar och kärleken växer. När jag inte kan så kan Christian och vi är ett team. Tillsammans löser det sig. Snart är han här igen. Jag väntar och längtar!
.
4 kommentarer:
Hej vännen! Fina bilder du lagt in :-) Förstår att du längtat efter Ivar, måste vara jätteskönt att ha honom hemma igen. KRAM!
Underbara foton på lilla hjärtat!! vi saknar honom här i Labbås oxå :)
Många kramar från faster
Men hjälp vilka underbara bilder!!! Och det du skriver... huvét på spiken om hur det känns :-) Hoppas allt är bra! KRAM Judith
Hej!
Vilka helt underbara bilder!
Ser att min bättre hälft redan kommenterat inlägget?
Har Ivar piggnat till från febern?
//Jonas
Skicka en kommentar